Id-kontroller och staket

Bild från theguardian.com

Idag är en sorgens dag. Sverige sätter upp staket och kräver Id-kontroller av människor, där de flesta verkligen är i behov av en fristad. Min egen uppfattning är att ingen flyr som inte behöver det. Man kan flytta från ett land till ett annat, men man flyr inte hals över huvud om det inte är nödvändigt. (Givetvis finns det undantag, men de är verkligen undantag. Den som har någon aning om vad livsförändringar av den här kalibern innebär inser det.)  

Igår skrev Sten Jonsson i Dagens Nyheter en artikel med rubriken "Sorteringen av människor urholkar demokratin"

Artikeln är lång, men väldigt bra. Han sätter fingret på flera sanningar som vi behöver se. Jag ha gjort ett sammandrag av den, för den som inte orkar läsa den i sin helhet. LÄS, LÄS, LÄS!!!

"Vår horisont krymper i takt med att det historiska medvetandet plånas ut.

Åtskilliga politiker och opinionsbildare gör i dag distinktioner som för några år sedan var otänkbara. Det hävdas ofta, och med eftertryck, att gränsen är nådd för hur många som kan rymmas eller omhändertas av den svenska väl­färden. Det finns inte längre plats. I det läget är det självklart att svenska medborgares välfärd ska prioriteras framför flyktingarnas. Varför? Jo, därför att svenska medborgare är svenska medborgare. Därför att de bott länge här.

Historiker, samhällsvetare och ledarskribenter som kallar sig demokrater hävdar att medborgarskapet som huvudsakligen går i arv är ett kriterium på vilka mänskliga rättigheter en person kan räkna med. Noterar de att argumentet ligger närmare fascimens idé om nationalstaten som överordnad människan än liberalismens betoning på universella rättigheter? I dagens politiska samtal framställs det som självklart, nej nödvändigt, att svenskar och européer ska ha mer rättigheter och välstånd än män, kvinnor och barn från Syrien.

Utan att vi själva märker det avlägsnar vi oss på så vis från det som vi annars gärna framhåller som

Bild från aftonbladet.se

den västerländska kulturens okränkbara universalism: erkännandet av människo­värdet oavsett hudfärg, ursprung och åskådning.

Eller är det snarare så att vi märker det – och bejakar det? Hos många anar jag en känsla av lättnad. Äntligen slipper vi ansvara för det allmänmänskliga och kan i krisens skugga vända oss inåt, fira den egna stammen och värna dess välfärd.

I dag ser vi ett sådant Europa växa fram. Ett Europa som anpassar sina lagar och sin historieskrivning efter det ­etniska eller religiösa härskarfolkets självbild. Ett Europa som inskränker kritiskt skapande och tänkande. Ett Europa där minoriteterna, tvetydigheterna, orenligheterna, konflikterna samt den faktiskt existerande mångkulturen retuscheras bort ur massmedier och skolböcker.

Bild från hallstahammar.se

Men i Europa råder en schizofren inställning till invandring och utvandring. Migration anses vara den mest naturliga sak så länge det handlar om västerlänningar som åker runt i världen för att bosätta sig eller semestra. Handlar det däremot om människor från andra världsdelar som invandrar till Europa betraktas det i bästa fall som ett nödvändigt ont.

Delvis beror detta på den globala ojämlikheten. Delvis ­beror det på en historia som gjort det omöjligt för oss att tänka samhället utan att ta medborgarskapet och den territoriella suveräniteten för givna. Som framgår av Aischylos är den territoriella suveräniteten och medborgarskapet exklusiva och exkluderande fenomen, dessutom de starkas privilegier. Båda innebär skarpa distinktioner mellan tillhörighet och utanförskap. Att invandringen inger de bofasta obehag beror på att den tvingar dem att ompröva sin gemenskaps gränser, markerade av medborgarskapet och territoriet, och därmed också ompröva sin identitet.

Det kan uttryckas enklare: migranten är den som trotsar gränser. Därför är migranten en tacksam metafor för det hotfulla, som bryter sig in.

Asylrätten är inte något vi kan välja bort, med mindre än att vi också är beredda att välja vilka människor som vi ska behandla som människor och vilka vi med en snabb gest sänder i döden. I skrivande stund pågår detta slags människosortering längs alla Europas gränser. Det kan vara ett tecken på att vi snart har demokratins epok bakom oss."

Nyårslöften kan vara livslöften!

Näst sista dagen 2015. Egentligen en helt vanlig dag. Varje dag jag börjar innebär ju att jag börjar på ett nytt år. 
Men trots att varje dag, även nyårsafton och nyårsdagen är vanliga dagar tror jag att det är viktigt att vi har några orienteringspunkter i tillvaron som vi återkommer till. Det kan vara geografiska platser vi återkommer till för att ta ut riktningen i livet, men också tidpunkter då vi stämmer av, utvärderar och tar ut riktningen på nytt. en orienteringspunkt kan också vara några livssanningar som jag utgår ifrån.

Jonathan Edwards (1703-1758) grundade sitt liv och sin tjänst på några orienteringspunkter. Han skrev ner dem och läste dem om och om igen för att påminna sig och pröva sig själv inför det han hade beslutat varje vecka. Han förklarade att han inte kan nå fram till detta annat än genom Guds nåd och hjälp.
Hans orienteringspunkter, eller beslut, utmanar mig, och min bön är att jag skulle kunna leva ett liv med dem som riktmärken som hjälper mig att komma rätt i livet.

• Jag har beslutat mig för att leva på det sätt som leder till att Gud får störst ära, och som leder till mitt eget bästa, ger bästa resultat och störst glädje, så länge jag finns till, utan att bry mig om ifall jag får se resultatet av detta omedelbart eller i evigheten.
• Jag har beslutat mig för att göra vadhelst jag uppfattar som mitt ansvar, det som är bäst och blir till störst hjälp för mina medmänniskor.
• Jag har beslutat mig för att inte slösa bort min tid. Jag vill växa och utvecklas så mycket jag kan.
• Jag har beslutat mig för att leva av all min kraft så länge jag lever.
• Jag har beslutat mig för att inte göra någonting som jag skulle avstå från att göra om det vore den sista timmen jag hade i livet.
• Jag har beslutat mig för att aldrig handla utifrån hämndbegär.
• Jag har beslutat mig för att aldrig tala om någon så att det skulle leda till att han blir vanärad. Det enda jag vill ha att stå till svars för inför någon är det goda jag har gjort.
• Jag har beslutat mig för att studera de heliga Skrifterna, ofta och målmedvetet, så att jag också växer i kunskap och insikt.
• Jag har beslutat mig för att inte be en bön, inte ens kalla det bön, om den inte också är motiverad och formulerad så att jag också kan förvänta mig att Gud skulle vilja besvara den. Inte vill jag heller ge en bekännelse som jag inte tror att Gud skulle vilja ta emot.
• Jag har beslutat mig för att fråga mig själv i slutet av varje dag, vecka, månad och år, i vilken mån och på vilket sätt jag hade kunnat handla annorlunda och bättre.
• Jag har beslutat mig för att inte ge upp, inte heller att slappna i min iver att bearbeta mina svagheter, hur lite framgång jag än tycks ha.
• Jag har beslutat mig för att när olyckor drabbar mig fråga mig varför de kommer, vad jag kan lära mig av det som inträffat och hur jag kan bli bättre skickad att möta dem nästa gång.
• Jag har beslutat mig för att alltid leva så som jag önskar att jag gjort när jag ser andra göra det. Jag vill att det ska finnas välvilja i allt jag säger. 

 Må Gud hjälpa oss!

Gott nytt välsignat år!

Blogginlägget nedan har en av mina vänner skrivit. Han har gett mig tillåtelse att dela det på min blogg. Märt sammanfattar mycket av det jag själv tycker och tänker. Vill du läsa mer av det Märt skriver hittar du det här. 

Feminism: is it necessary?

August 30, 2014 by Mart Kaseorg

Having lived in Sweden for 14 years, there are certain social-religious phenomena catching my eyes so foreign to some other countries. I would like to pinpoint the issue of feminism. When learning closely Swedish Christian profile and lanscape then conclusion could be drawn as follows: the Church of Sweden, being very liberal in nature, is quite open for any change going on in the society. They are basically willing to follow these changes at all cost as these are also revelations from God. On the other hand, free churches have traditionally held more conservative stance as the ideologies come and go but the word of God is the same always. As far as I understand, this not the case any longer. The borderline can’t be drawn between denominations but rather on people’s hearts in the same church. The same church embodies Christians from so many different views on ethical topics like this.

I have had opportunity to read the local Christian newspaper ”Dagen” for a while now as they offer a month subscription for free. The discussion on feminism has become far too hot. Members from Pentecostal churches from all around the country ascribe themselves to the ideas of feminism and they do this with Jesus’ teaching in mind. This has put be to question if synergy between Christianity and feminism is possible and if it is really necessary? Does the Scripture and Christian tradition oppress women to that extent that we need to turn to worldy ideologies for help? I see the church being the instrument of oppression now and then, but this has happened or is happeing due to lack of knowledge of their own tradition. Or, is our faith poor enough that makes young people to seek alternative solutions for women’s oppression in another sources?

If there is everything in Jesus needed for life and godliness then I would personally feel braking the loyality with God when flirting with feminism, which is not grounded on Christian values. Not sure, if we can deliberately find common ground between our faith and feminism because they both hold the same compassion ideas. We are not to harmonise our faith either by trying to bring ourselves closer to unchurched.

I completely agree that the church has not treated women according to the best understanding of the word of God thoughout the history. Neither is true that the feminism is the answer to the women’s oppression and ill-treating in the world.

Feminism has many branches. Swedish feminism is socialistic under the surface, which in turn means that there’s a power struggle between men and women. Men are trying to hold on to their priviledges at all cost while women are out for liberating themselves from this evil power. Their view is a typical patriarchal hierarchy. This is nothing to do with Christian faith. We see God creating both man and woman in his own image in partnership, complementary in nature. Nothing to do with hierarchy.
I happened to read a book on the topic recently: Discovering Biblical Equality by Pierce and Groothuis. It is a great piece of literature on the subject. Some thoughts out of the book:
Genesis 1 and 2 nowhere suggests a hierarchial relationship between the man and the woman, and certainly not because of the ”order of creation.” Moreover, chapter 1 explicitly declares that the man and the woman share in God’s image and bear the same responsibilities.
In Gen 3 this harmonious unity between the man and the woman would be corrupted and distorted due to humanity’s sin. The sin begins the alienation and breakdown of the harmony that God had so effectively created in Gen 2. The sin’s breakdown of the creation order was not an abdication of divinely instituted hierarchy but the loss of loving harmony between the man and the woman.
Genesis 3:16-17 is best understood as a description of the new order of things, of how life will be lived as the result of the Fall, rather than how it should be lived.
Such hierarchy as described after the Fall is not presented as an ideal, rather as a reality of human history like that of the weeds that spring from the earth. The resolution of this conflict in equality and harmony cannot be found in these chapters but looks forward to a future redemption.
Jesus openly conversed with women despite the ancient practice of discouraging men from speaking with women in public. This is the part of Jesus’ restoration of women as it was initially in the creation story.

Jesus does not treat women primarily as homemakers. As women called out in Jesus’ hearing: ”Blessed is the women who gave you birth and nursed you!” Here we see this principle of woman primarily as mother voiced before Jesus. And what is his reply? ”Blessed rather those who hear the word of God and obey it!” (Lk 11:27-28).
Silence in women’s leadership issue in the Bible is therefore interpreted in quite limited way by many opponents. Why not take less limited view of the text? If the text does not actually prohibit something, either explicitly or in principle, one may well choose to do it – especially given the way Jesus explicitly affirms women.

When some argue to day that only men are to have authority in the church, they appear still to be arguing in this pagan vein of ”who is the greatest?” (Mk 9:34) – in this case, men or women. When the truely ”greatest” welcomes the little child in Jesus’ name, leadership no longer is a question of power but rather of service. Leaders are to be like Jesus, who came to serve and to give his life as a ransom for many, not like Gentiles who ”lord it over” others.
Think also that so many women who have served better than men even without any official leadership position.

Accepting feminism as the answer to women reminds me the story in the OT where the Israelites required a king as the other nations had. It displeased God. We are again in the same situation today when the church, instead of digging into its rich tradition could find wonderful pearls of wisdom, flirt persitently with the world as if we badly need its help.

Look at Jesus who is up to restore the creation order again, bringing us back to God’s original plan for man and woman – partnership. Preach the gospel or at least borrow from godly principles if you want to change this part of the world. Yes, we need to share the same zeal and passion for women’s situation as feminists do. Not sure at all if we have found a right tool apart from the gospel.
If you would like to read a summery on Women in Leadership, then recommended is Mark Conner’s writing on the matter: http://markconner.typepad.com/catch_the_wind/2009/09/women-in-minist.html

FEMINIST - NEJ VISST!

Idag publicerar Dagen ytterligare en artikel om feminism. Här hittar du den. Tillsammans med några andra kvinnor blev jag inbjuden att delta i ett samtal, som från början skulle handla om jämställdhet, men mer handlade om feminism. Det var ett bra samtal på många sätt, även om vi hade behövt mycket mer tid. Det finns så oerhört mycket att både säga och skriva om de här frågorna. Jag gör inte anspråk på att omfamna alla aspekter av de här frågorna i det här blogginlägget, men kanske kan det vara en fortsättning på artikeln?

Frågorna om jämställdhet är för mig oerhört viktiga, även om jag oftast inte lägger någon medveten tid på dem. Jag har t ex aldrig definierat mig själv som feminist eller varit med i någon kvinnogrupp, trots inbjudningar från olika grupper. Anledningen till det är dels att jag tycker att vi kvinnor måste finnas i grupper med både män och kvinnor om vi vill förändra. Dels att jag ofta har upplevt att det finns rätt aggressiva tongångar i de här grupperna. (Gäller givetvis inte i alla grupper, men i de grupperna som jag har blivit inbjuden till, så har mitt intryck varit det.) Många gånger har det handlat om att nu är det dags för revansch och den ska ske på bekostnad av männen. "De som har varit och är sådana förtryckare ska allt få se..."

Feminism

Jag roade mig med att googla "feminism" och fick bl a upp bilderna nedan. På många sätt beskriver de en attityd som jag tror att många kopplar samman med feminismen. Faktum är ju att ordet "feminism" lanserades som en benämning på kvinnosakskampen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. (Nationalencyklopedin)

Även om jag inte lägger någon medveten tid på de här frågorna handlar stora delar av mitt liv om dem. Som kvinna och ledare finns aspekten med både jämlikhet och att förändra det jag ser är fel med. För det finns mycket som är fel i hur kvinnor både har behandlats och behandlas nu, framför allt om vi har ett globalt perspektiv. 

Anledningen till att jag inte kallar mig feminist är att min utgångspunkt i det här, som i allt annat, är att jag är lärjunge till Jesus. jag tror helt enkelt inte på kvinnosakskamp med aggressiva övertoner. Mer än "upp till kamp" tror jag på att om den ordning som fanns när världen skapades, återigen blir det som gäller, så kommer också frågan om jämställdhet att lösas. Alltså kallar jag mig inte feminist utan lärjunge!

Jag tror inte att det är feminism som behövs, oavsett om den är liberal, socialistisk/marxistisk, radikal och psykoanalytisk feminism, utan radikalt lärjungaskap, där var och en är sann efterföljare till Jesus. Det får som konsekvens att människor, både män och kvinnor, hamnar på rätt plats och i rätt funktion. 

Bibeln

Få böcker har använts felaktigt så mycket som Bibeln har gjorts för att platta till och hindra kvinnor från att vara de som de är skapade att vara. Många övergrepp på kvinnor har legitimerats av män som tolkat Bibelns som de själva vill. 

Viking i serien "Kontoret" uttalar sig om kvinnor och män.

När jag läser Bibeln så möter jag den bok som allra mest av alla böcker lyfter kvinnan till sin rätta plats, när den läses och tolkas i sin helhet. 

I första Moseboken 1:26-28 beskrivs hur Gud skapar människan till sin avbild.

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” (Svenska folkbibeln)

Egentligen räcker det med de här tre bibelverserna för att förstå den ordning som var tänkt från början och för att förstå hur det bör vara även idag. 

Några konstateranden utifrån verserna:

1. Både man och kvinna är skapade till Guds avbild. 

2. Båda två får samma uppdrag och mandat, nämligen att föröka sig och att råda över jorden.

3. Båda får samma förutsättning, eller välsignelse, att göra det de ska göra. 

För att gestalta någon form av beskrivning av Gud behövs både kvinna och man, tillsammans sida vid sida. Och för att klara uppdraget både att föröka sig och råda över skapelsen behövs både män och kvinnor, återigen sida vid sida. Varken kvinnorna eller männen är mer utrustade, (välsignade), för att göra det var för sig. Hela tiden handlar det om att både män och kvinnor behövs. På samma sätt som jag behöver både mitt höger- och mitt vänsteröga för att få djupseendet. Jag kan se med båda ögonen var för sig, men de tillsammans ändrar perspektivet och ger en helhetsbild som aldrig ett öga kan göra ensamt.

I den utökade, eller fördjupande skapelseberättelsen i 1 Mos 2:18, beskrivs hur kvinnan skapas till medhjälpare eller till en hjälp till mannen. Så ofta det bibelordet har använts till att göra kvinnan till mannens sekreterare. Den som utför det han bestämmer. Så vitt jag förstår ligger det en helt annan innebörd i det hebreiska ordet som används här. Ordet עֵזֶר betyder någon att stå sida vid sida med, någon som i allt är jämlik eller till och med överordnad.

Bibeln beskriver alltså hur tanken var att det skulle vara, men så är det inte i allt för många situationer nu. Anledningen till det är det som beskrivs i 1 Mos 3, syndafallet. Där beskrivs hur människan väljer att bryta Guds ordning, även den som gällde jämlikheten i värde, uppdrag och förutsättningar att göra det. Istället för att göra allt för att hjälpa varandra och skapa förutsättningar för varandra, börjar kampen om att hävda sig.

En sammanfattning

Allt för ofta är det den självhävdelsen jag möter i feminismen som beskrivs som en konsekvens av att människan valde bort Guds ordning i 1 Mos 3 och framåt. En kamp som ofta handlar om min rättighet på bekostnad av någon annans. När jag läser Bibeln handlar det om både vad vi skapades till för ordning från början, men också att sätta andra högre än mig själv. (Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fil 2:3-5)

Sammanfattningsvis tror jag alltså mer på ett lärjungaskap där vi visar hur det var tänkt från början. Ett lärjungaskap präglat av ödmjukhet, där det inte först och främst handlar om mig, utan om oss. Ett lärjungaskap som handlar om att vi tillsammans gestaltar Gud och Guds rike. Johanna som var med i samtalet gjorde en riktigt bra sammanfattning när hon sa: Som kristna ser jag det som vår viktigaste uppgift att spegla Gud. Det tror jag att vi gör tillsammans genom våra relationer och för att göra det bäst behöver de vara jämställda. Om kyrkan vill visa på Gud måste vi alltså vårda relationerna mellan man och kvinna. Det är så grundläggande! ...