FEMINIST - NEJ VISST!

Idag publicerar Dagen ytterligare en artikel om feminism. Här hittar du den. Tillsammans med några andra kvinnor blev jag inbjuden att delta i ett samtal, som från början skulle handla om jämställdhet, men mer handlade om feminism. Det var ett bra samtal på många sätt, även om vi hade behövt mycket mer tid. Det finns så oerhört mycket att både säga och skriva om de här frågorna. Jag gör inte anspråk på att omfamna alla aspekter av de här frågorna i det här blogginlägget, men kanske kan det vara en fortsättning på artikeln?

Frågorna om jämställdhet är för mig oerhört viktiga, även om jag oftast inte lägger någon medveten tid på dem. Jag har t ex aldrig definierat mig själv som feminist eller varit med i någon kvinnogrupp, trots inbjudningar från olika grupper. Anledningen till det är dels att jag tycker att vi kvinnor måste finnas i grupper med både män och kvinnor om vi vill förändra. Dels att jag ofta har upplevt att det finns rätt aggressiva tongångar i de här grupperna. (Gäller givetvis inte i alla grupper, men i de grupperna som jag har blivit inbjuden till, så har mitt intryck varit det.) Många gånger har det handlat om att nu är det dags för revansch och den ska ske på bekostnad av männen. "De som har varit och är sådana förtryckare ska allt få se..."

Feminism

Jag roade mig med att googla "feminism" och fick bl a upp bilderna nedan. På många sätt beskriver de en attityd som jag tror att många kopplar samman med feminismen. Faktum är ju att ordet "feminism" lanserades som en benämning på kvinnosakskampen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. (Nationalencyklopedin)

Även om jag inte lägger någon medveten tid på de här frågorna handlar stora delar av mitt liv om dem. Som kvinna och ledare finns aspekten med både jämlikhet och att förändra det jag ser är fel med. För det finns mycket som är fel i hur kvinnor både har behandlats och behandlas nu, framför allt om vi har ett globalt perspektiv. 

Anledningen till att jag inte kallar mig feminist är att min utgångspunkt i det här, som i allt annat, är att jag är lärjunge till Jesus. jag tror helt enkelt inte på kvinnosakskamp med aggressiva övertoner. Mer än "upp till kamp" tror jag på att om den ordning som fanns när världen skapades, återigen blir det som gäller, så kommer också frågan om jämställdhet att lösas. Alltså kallar jag mig inte feminist utan lärjunge!

Jag tror inte att det är feminism som behövs, oavsett om den är liberal, socialistisk/marxistisk, radikal och psykoanalytisk feminism, utan radikalt lärjungaskap, där var och en är sann efterföljare till Jesus. Det får som konsekvens att människor, både män och kvinnor, hamnar på rätt plats och i rätt funktion. 

Bibeln

Få böcker har använts felaktigt så mycket som Bibeln har gjorts för att platta till och hindra kvinnor från att vara de som de är skapade att vara. Många övergrepp på kvinnor har legitimerats av män som tolkat Bibelns som de själva vill. 

Viking i serien "Kontoret" uttalar sig om kvinnor och män.

När jag läser Bibeln så möter jag den bok som allra mest av alla böcker lyfter kvinnan till sin rätta plats, när den läses och tolkas i sin helhet. 

I första Moseboken 1:26-28 beskrivs hur Gud skapar människan till sin avbild.

Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” (Svenska folkbibeln)

Egentligen räcker det med de här tre bibelverserna för att förstå den ordning som var tänkt från början och för att förstå hur det bör vara även idag. 

Några konstateranden utifrån verserna:

1. Både man och kvinna är skapade till Guds avbild. 

2. Båda två får samma uppdrag och mandat, nämligen att föröka sig och att råda över jorden.

3. Båda får samma förutsättning, eller välsignelse, att göra det de ska göra. 

För att gestalta någon form av beskrivning av Gud behövs både kvinna och man, tillsammans sida vid sida. Och för att klara uppdraget både att föröka sig och råda över skapelsen behövs både män och kvinnor, återigen sida vid sida. Varken kvinnorna eller männen är mer utrustade, (välsignade), för att göra det var för sig. Hela tiden handlar det om att både män och kvinnor behövs. På samma sätt som jag behöver både mitt höger- och mitt vänsteröga för att få djupseendet. Jag kan se med båda ögonen var för sig, men de tillsammans ändrar perspektivet och ger en helhetsbild som aldrig ett öga kan göra ensamt.

I den utökade, eller fördjupande skapelseberättelsen i 1 Mos 2:18, beskrivs hur kvinnan skapas till medhjälpare eller till en hjälp till mannen. Så ofta det bibelordet har använts till att göra kvinnan till mannens sekreterare. Den som utför det han bestämmer. Så vitt jag förstår ligger det en helt annan innebörd i det hebreiska ordet som används här. Ordet עֵזֶר betyder någon att stå sida vid sida med, någon som i allt är jämlik eller till och med överordnad.

Bibeln beskriver alltså hur tanken var att det skulle vara, men så är det inte i allt för många situationer nu. Anledningen till det är det som beskrivs i 1 Mos 3, syndafallet. Där beskrivs hur människan väljer att bryta Guds ordning, även den som gällde jämlikheten i värde, uppdrag och förutsättningar att göra det. Istället för att göra allt för att hjälpa varandra och skapa förutsättningar för varandra, börjar kampen om att hävda sig.

En sammanfattning

Allt för ofta är det den självhävdelsen jag möter i feminismen som beskrivs som en konsekvens av att människan valde bort Guds ordning i 1 Mos 3 och framåt. En kamp som ofta handlar om min rättighet på bekostnad av någon annans. När jag läser Bibeln handlar det om både vad vi skapades till för ordning från början, men också att sätta andra högre än mig själv. (Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fil 2:3-5)

Sammanfattningsvis tror jag alltså mer på ett lärjungaskap där vi visar hur det var tänkt från början. Ett lärjungaskap präglat av ödmjukhet, där det inte först och främst handlar om mig, utan om oss. Ett lärjungaskap som handlar om att vi tillsammans gestaltar Gud och Guds rike. Johanna som var med i samtalet gjorde en riktigt bra sammanfattning när hon sa: Som kristna ser jag det som vår viktigaste uppgift att spegla Gud. Det tror jag att vi gör tillsammans genom våra relationer och för att göra det bäst behöver de vara jämställda. Om kyrkan vill visa på Gud måste vi alltså vårda relationerna mellan man och kvinna. Det är så grundläggande! ...