Det var en gång en man som utmanade Gud att tala: Bränn busken som du gjorde för Mose, Gud. Då ska jag följa dig. Riv ner murarna som du gjorde för Josua, Gud. Då ska jag strida för dig. Lugna stormen som du gjorde på Galileiska sjön, Gud. Då ska jag lyssna.
Och han satte sig vid en buske, intill en mur, nära en sjö och väntade på att Gud skulle tala.
Och Gud hörde mannen och svarade. Han sände en eld, men inte till en buske utan till en kyrka. Han rev en mur, men inte av tegel utan av syd, Han stillade en storm, men inte på sjön utan i en själ.
Och Gud väntade på att mannen skulle svara. Han väntade… och han väntade.
Men eftersom mannen tittade efter buskar och inte efter hjärtan, efter stenar och inte efter liv, efter vatten och inte efter själar, drog han slutsatsen att Gud inte hade gjort något.
Till slut vände han sig till Gud och frågade: Orkar du inget längre?
Och Gud såg på honom och sa: Märker du inget längre?
Den som ber, han får, och den som söker, han finner. Matteus 7:8
Den 3 nov ur ”Alla dagar nära Goda tankar för varje dag” av Max Lucado.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar