Jag vet redan allt!

”Jag vet redan allt så jag behöver egentligen inte gå på några mer gudstjänster i mitt liv!” Någon sa så, och utifrån vad jag förstår så var det en vuxen, mogen människa. Den som berättade det var ledsen över attityden. Kommentaren fick mig att fundera.

Vad händer med oss när vi blir färdiga, oavsett vad det gäller? Vad händer när vi förlorar vår nyfikenhet och längtan efter att få upptäcka mer av något. Personligen tror jag att det är då vi förlorar vårt intresse och vårt engagemang. Om jag redan kan och vet allt så finns det ju ingen anledning att engagera sig vidare i det.

Det är ju precis det här som reklammakarna försöker få oss att komma ur när de presenterar nya produkter. Tänk dig ett rengöringsmedel som kommer att revolutionera hela din städtillvaro. De vill att vi ska bli nyfikna och engagera oss, i det som vi redan kan och vet, och som jag tror att de flesta gör på rutin.

Tillbaka till kyrklivet och gudstjänsterna som är en stor del av min vardag. Kan jag komma dit där ”jag redan vet/kan allt” så jag inte behöver något mer? Jag tror inte det, därför att ”Gud ord är levande och verksamt”. I och för sig kan jag nog lära mig allt som hårdfakta, men eftersom både Bibeln och gudstjänsten är tänkt att vara ett redskap i livet, så tror jag att det alltid finns något nytt att lära och erfara. Det jag lärde mig igår kan bli något nytt idag därför att mitt liv är i en annan fas och det behövs på ett annat sätt.

Någon formulerade det så här att ”vi kan svälta oss mätta och äta oss hungriga”. Ju mer jag lär och upptäcker om något, dvs ju mindre färdig jag låter mig vara, desto mer finns det att få. Och ju färdigare jag blir desto mättare/mer ointresserad blir jag.

Kanske är det vår färdighet och vår brist på längtan som ibland gör det så tråkigt och det tror jag var det sista Jesus ville att våra liv skulle vara. Han som sa att han har kommit för att vi skulle få ett liv där livet spränger alla vallar.