Jag är tillbaka i bloggvärlden efter ett långt uppehåll. Orsakerna är många, men jag skriver, så får jag se om någon orkar läsa.
I morse när jag stod i duschen läste jag på duschcremen. Det brukar inte vara min främsta morgonlektyr, men idag hände det. Längst ned på flaskan stod det "Anti-stress". Det verkar väldigt ambitiöst av företaget som producerat den att påstå att den skulle göra mig mindre stressad. Som den småbarnsförälder jag är så räcker det inte med en lila, väldoftande duschcreme. Tror de verkligen det? Jag har god lust att be dem förklara hur det skulle kunna göra mig mindre stressad bland frukostgröten, gympapåsar, tandborstning och en hund som dessutom ska ut och rastas. (Som tur är har mannen ett stort behov av frisk luft på morgonen, så jag ska inte beklaga mig.)
Nej, för mig behövs det något mer än en duschcreme. Jag behöver Honom "som för mig till vatten där jag finner ro"! Med Gud som är med mig kan jag faktiskt hitta det där lugnet även om tempot ibland är högt.
