Vi måste förstå att det finns en fatastisk förmån att få jobba i en församling! Idag skriver Dagen, (klicka på rubriken för att komma till artikeln), om att avtaksrörelsen börjar för SKTF ekumeniska. När jag läser artikeln är tonläget det samma som i alla andra avtalsrörelser. "Jag ska ha mer för jag är värd det". Finns det inte ett annat sätt att resonera när det gäller arbetet i Guds församling? Jag tror det!
Givetvis ska alla anställningar skötas professionellt, lönen vara avtalsenlig osv, men vi får aldrig glömma att som pastor finns det också en förmån att på heltid få göra det som andra får trycka in på sin fritid. Det är få förunnat att få den möjligheten, så låt oss inte glömma storheten och förmånen i det!
Jag älskar Guds församling och att få tjäna i den! För drygt 24 år sedan började jag min första församlingstjänst. Tjänsterna och församlingsmiljöerna har varit olika. I en del har förväntningarna varit större, i andra mindre. I någon församling var kompetensen hos församlingsled. liten, i andra har den varit väldigt god. I de flesta församlingarna har jag haft en bra lön. I någon har jag nästan inte haft något betalt, men kanske var det den förs. som allra mest behövde en anställd. MEN jag har aldrig tjänat i en församling som inte har velat att jag ska ha det bra som pastor. Omsorgen, uppmuntran och stödet har alltid varit fantastiskt.
Visst är det alltid många timmar som krävs, men i vilket ledningsjobb görs inte det? Flera av medlemmarna i församlingen har lednings-/chefsfunktioner och inte någon av dem jobbar mindre än vad jag gör. Jag har möjlighet att i stor utsträckning forma mina egna arbetstider, jobba hemifrån när barnen är sjuka, osv. Vem har den förmånen på sitt jobb? Och vad det gäller fritids- och familjeliv måste jag givetvis själv ta det ansvaret. Hur ska någon annan kunna gå in och ta det ansvaret åt mig? Det gäller ju i alla jobb där arbetstiden är oreglerad.
Jag möter många unga människor som funderar på tjänst i församlingen och många som redan har gått in i tjänst. Många av dem läser Dagen och Thomas Ds uttalande. Hjälper det dem att gå in i tjänst på ett positivt sätt? Vad får de med sig? Utmaning till tjänst eller skapar man en bitterhet över allt man inte får, därför att allt det man faktiskt får, inte lyfts fram. Finns det till och med de som väljer att inte gå in i församlignstjänst, trots kallelse eftersom det ofta beskrivs så negativt?
När ska Dagen göra reportage om hur fantastiskt det är att få tjäna i en församling, både som kvinna och pastor, för det är det? Jag utmanar Dagen att göra det!
Maritha V, pastor och föreståndare
