Id-kontroller och staket

Bild från theguardian.com

Idag är en sorgens dag. Sverige sätter upp staket och kräver Id-kontroller av människor, där de flesta verkligen är i behov av en fristad. Min egen uppfattning är att ingen flyr som inte behöver det. Man kan flytta från ett land till ett annat, men man flyr inte hals över huvud om det inte är nödvändigt. (Givetvis finns det undantag, men de är verkligen undantag. Den som har någon aning om vad livsförändringar av den här kalibern innebär inser det.)  

Igår skrev Sten Jonsson i Dagens Nyheter en artikel med rubriken "Sorteringen av människor urholkar demokratin"

Artikeln är lång, men väldigt bra. Han sätter fingret på flera sanningar som vi behöver se. Jag ha gjort ett sammandrag av den, för den som inte orkar läsa den i sin helhet. LÄS, LÄS, LÄS!!!

"Vår horisont krymper i takt med att det historiska medvetandet plånas ut.

Åtskilliga politiker och opinionsbildare gör i dag distinktioner som för några år sedan var otänkbara. Det hävdas ofta, och med eftertryck, att gränsen är nådd för hur många som kan rymmas eller omhändertas av den svenska väl­färden. Det finns inte längre plats. I det läget är det självklart att svenska medborgares välfärd ska prioriteras framför flyktingarnas. Varför? Jo, därför att svenska medborgare är svenska medborgare. Därför att de bott länge här.

Historiker, samhällsvetare och ledarskribenter som kallar sig demokrater hävdar att medborgarskapet som huvudsakligen går i arv är ett kriterium på vilka mänskliga rättigheter en person kan räkna med. Noterar de att argumentet ligger närmare fascimens idé om nationalstaten som överordnad människan än liberalismens betoning på universella rättigheter? I dagens politiska samtal framställs det som självklart, nej nödvändigt, att svenskar och européer ska ha mer rättigheter och välstånd än män, kvinnor och barn från Syrien.

Utan att vi själva märker det avlägsnar vi oss på så vis från det som vi annars gärna framhåller som

Bild från aftonbladet.se

den västerländska kulturens okränkbara universalism: erkännandet av människo­värdet oavsett hudfärg, ursprung och åskådning.

Eller är det snarare så att vi märker det – och bejakar det? Hos många anar jag en känsla av lättnad. Äntligen slipper vi ansvara för det allmänmänskliga och kan i krisens skugga vända oss inåt, fira den egna stammen och värna dess välfärd.

I dag ser vi ett sådant Europa växa fram. Ett Europa som anpassar sina lagar och sin historieskrivning efter det ­etniska eller religiösa härskarfolkets självbild. Ett Europa som inskränker kritiskt skapande och tänkande. Ett Europa där minoriteterna, tvetydigheterna, orenligheterna, konflikterna samt den faktiskt existerande mångkulturen retuscheras bort ur massmedier och skolböcker.

Bild från hallstahammar.se

Men i Europa råder en schizofren inställning till invandring och utvandring. Migration anses vara den mest naturliga sak så länge det handlar om västerlänningar som åker runt i världen för att bosätta sig eller semestra. Handlar det däremot om människor från andra världsdelar som invandrar till Europa betraktas det i bästa fall som ett nödvändigt ont.

Delvis beror detta på den globala ojämlikheten. Delvis ­beror det på en historia som gjort det omöjligt för oss att tänka samhället utan att ta medborgarskapet och den territoriella suveräniteten för givna. Som framgår av Aischylos är den territoriella suveräniteten och medborgarskapet exklusiva och exkluderande fenomen, dessutom de starkas privilegier. Båda innebär skarpa distinktioner mellan tillhörighet och utanförskap. Att invandringen inger de bofasta obehag beror på att den tvingar dem att ompröva sin gemenskaps gränser, markerade av medborgarskapet och territoriet, och därmed också ompröva sin identitet.

Det kan uttryckas enklare: migranten är den som trotsar gränser. Därför är migranten en tacksam metafor för det hotfulla, som bryter sig in.

Asylrätten är inte något vi kan välja bort, med mindre än att vi också är beredda att välja vilka människor som vi ska behandla som människor och vilka vi med en snabb gest sänder i döden. I skrivande stund pågår detta slags människosortering längs alla Europas gränser. Det kan vara ett tecken på att vi snart har demokratins epok bakom oss."