Trasiga glödlampor och krukor

Igår morse satt jag i S:t Johannes kyrka här i Habo för att vara med på en andakt. I väntan på att samlingen skulle börja tittade jag mig omkring och så deras stora och fantastiska ljuskrona som hänger över hela rummet. En stor rund cirkel med en massa lampor som hänger ner från den. Tanken gick genom huvudet: "Vad praktiskt med så många lampor för då syns det ju inte om en inte fungerar". I nästa sekund fastnade blicken just på en lampa som inte lyste och givetvis var det så att det syntes oerhört väl. Det spelade ingen roll att alla andra lyste, den där lampan lyste inte och det märktes!

Det spelar roll när inte en lampa lyser, även om alla andra gör det och det spelar roll att du lyser även om alla andra gör det också. Ibland tror vi, att det vi är och det vi gör, inte spelar någon roll, för alla andra gör ju det mycket bättre eller mycket mer. Vi degraderar oss själva genom att tänka att det spelar ingen roll vad jag är eller gör. Du är viktig och vad du gör med ditt liv idag är viktigt.

När jag satt där och filosoferade över en trasig glödlampas roll i världen gick mina tankar till en annan berättelse som också handlar om trasighet. Den kommer här:

Det spruckna vattenkruset
Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen var fästa i vardera änden i en lång pinne, som han lade över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Den ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.

En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre. "Jag skäms så förskräckligt", grät kruset. "Jag gör ett uselt jobb. På grunda v min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad!"

"Jag visste inte att du kände så här", svarade mannen bekymrat. "Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen."

När de kommit tillbaka till huset frågade mannen: "Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?"

"Ja" snyftade kruset.

"Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommorna vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor och sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset sakna denna blomsterprakt!"
(Ur "Det är aldrig kört!", Argument förlag)

Till sist...
En trasig kruka, en trasig glödlampa eller ett trasigt liv, både vill och kan Gud använda. Varken krukan eller glödlampan kan i sig ge blommorna liv eller lysa av sig själva. Krukan behöver fyllas och glödlampan behöver få sin energi. På samma sätt är det med dig och mig. Vi kan inte i oss själva göra så mycket, men Gud kan! Det trasiga i livet vill han läka, men han vill också använda det.
Du är viktigt och vad du gör med ditt liv och låter Gud göra med det idag. Det kan vara avgörande för både dig själv och någon annan! Glöm inte det!